publicerad: 2021  
uttrycka uttryckte uttryckt, presens uttrycker
verb
u`ttrycka
● ge (klar) språklig form åt visst tanke­innehåll
JFR säga 1
någon uttrycker något/sats
någon uttrycker något
någon uttrycker sats
ut­trycka sin åsikt; ut­trycka en önskan
○ äv. ge icke-språkligt ut­tryck åt
han ut­tryckte miss­nöje genom att rynka pannan
belagt sedan 1409 (öppet brev utfärdat av prästerna Jens och Matias m.fl. i Västerås stift med intyg om rättmätigt arv (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska utthrykkia 'trycka, pressa ut; ut­säga'
uttryckauttryckande, uttryck
uttrycka sig