publicerad: 2021  
behov behovet, plural behov, bestämd plural behoven
be·hov·et
substantiv
beho´v
● inne­boende krav på upp­hävande av viss brist med­vetet el. omedvetet; i fråga om verklig el. upp­levd brist
SE behöva 1 JFR behövas
dagsbehov; vårdbehov
(i/vid) behov (av någon/något/att+verb)
(i) behov (av någon)
(i) behov (av något)
(i) behov (av att+verb)
(vid) behov (av någon)
(vid) behov (av något)
(vid) behov (av att+verb)
behov (att+verb)
ett akut behov; ett skriande behov; ett upp­dämt behov; ett länge känt behov; barn med sär­skilda behov; tillgodo­se någons behov; tid­skriften fyller ett behov; han är i behov av hjälp; man kan få hjälp vid behov; åt en­var efter behov; industrins behov av rå­varor; hon var i stort behov av pengar
○ sär­skilt om de djupare mänskliga driv­krafterna psykologi
uttrycksbehov; ömhetsbehov
med­födda behov; sexuella behov; under­medvetna behov; få ut­lopp för sina behov; barnens behov av vuxen­kontakter
○ ibland som om­skrivning för utsöndrings­funktioner naturbehov
ut­rätta sina behov; valpen gjorde sina behov inom­hus
belagt sedan 1381 (stilleståndsfördrag slutet mellan kung Albrekt och östdanska provinser (Sveriges traktater)); fornsvenska behof; av lågtyska behof med samma betydelse; trol. besläktat med häva; jfr ur­sprung till behöva