publicerad: 2021
1skrapa
skrapan skrapor
skrap·an
substantiv
1
redskap som används för att skrapa av något
○
äv. om större maskin med liknande funktion
vägskrapa
belagt sedan 1516 (i sammansättn. hästa-; (Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm))
fornsvenska skrapa; till
2skrapa!!
2
tillrättavisning
han fick sig en skrapa av chefen
belagt sedan 1631
2skrapa
skrapade skrapat
verb
●
föra (brett och) skarpt föremål mot (yta) så att ytskikt avskiljs vanligen för att rengöra
någon skrapar (ihop) några
någon skrapar (bort/ihop) något
någon skrapar (bort) något
någon skrapar (ihop) något
någon skrapar (med något) på/mot något
någon skrapar (med något) mot något
någon skrapar (med något) på något
skrapa morötter; skrapa båten varje vår; skrapa potatisen i stället för att skala den; hon skrapade med tummen på en fläck
○
äv. oavsiktligt, särskilt med avseende på kroppsdel
råka riva upp lättare sår i
han skrapade (sig på) armbågen
○
äv. med avseende på det som avskiljs
ofta med partikel, särskiltbort
SE
skrap 2
skrapa askan ur spisen; skrapa bort leran; man bör skrapa bort den gamla färgen innan man börjar måla
○
äv. med tonvikt på det uppkommande ljudet
SE
skrap 1
skrapa med stolen; skrapa med naglarna mot fönstret; bläckpennan skrapade mot papperet; hästen skrapade med hoven; en gren skrapade mot rutan
○
äv. bildligt
vanligen med partikelnihop
samla ihop mindre mängd av något (äv. av personer)
skrapa ihop lite pengar; skrapa ihop lite folk till revyn
bara skrapa på ytan
se
yta
skrapa med foten
se
fot
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk);
fornsvenska skrapa; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med
skräp
skrapaskrapande, skrapning, skrap