publicerad: 2021  
1väster västern
väst·ern
substantiv
väs´ter
1 endast obestämd form det väder­streck som överens­stämmer med den ned­gående solens (genom­snittliga) läge dvs. i 90 graders vinkel till nord-syd­linjen
västerhavet; västerifrån
solen går ner i väster; fönstret vetter åt väster
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska väster; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. ves´per 'afton'; jfr ur­sprung till vesper
2 västra delen av ett land eller om­råde
i väster är landet bergigt
○ sär­skilt om de västra delar av Nord­amerika som koloniserades under 1800-talet i bestämd form
JFR västern
västernfilm
Vilda västern
belagt sedan ca 1500 Josua bok, Domare boken
2väster
väst·er
adverb
väs´ter
● i den ned­gående solens (genom­snittliga) riktning eg. så­dan den är vid dag­jämningarna
SYN. 3väst
sjön ligger väster om sam­hället; de begav sig väster ut
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Spelvik, Södermanland); vanligen runformer uastr, uestr, fornsvenska väster