SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 vånda våndan våndor vånd·an substantiv vån`da ● svår plåga av kroppslig el. (ofta) själslig natur JFR 2lidande, 1plåga, ångest själavånda vånda (över något/att+verb/sats) vånda (över något) vånda (över sats) vånda (över att+verb) beslutet fattades under stor vånda belagt sedan 1347 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för invånarna i Viborgs län (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska vande, till vander 'svår', eg. 'vriden'; besläktat med 1vinda!!; jfr ursprung till vansklig SO Alfabetisk lista vålm subst. vålma verb vålnad subst. våm subst. våmöppning (våm) vånda subst. våndas verb vång subst. våning subst. våningsbyte (våning) våningsplan (våning) Till alla ordböcker
