publicerad: 2021
1vår
våren vårar; obestämd form singular genitiv våras i ett uttr.
vår·en
substantiv
●
årstid som följer efter vintern och kännetecknas av att ljuset återvänder och naturen börjar leva upp
(i) vår
(till) våren
i våras
vårblomma; vårfest; vårstädning; senvår
(om/på/under) våren
(om) våren
(på) våren
(under) våren
vårens primörer; hälsa våren välkommen; i våras var de i Italien; till våren åker de söderut; våren var sen det året
○
ibland med tonvikt på dofter, väder m.m. under denna tid
vårsol
det var vår i luften
○
äv. bildligt med tonvikt på ungdom, hoppfullhet eller dylikt
vårkänslor
i ungdomens vår; en ny vår för jazzen
○
spec. som ersättning för "år" vid angivande av (ung persons) ålder
vardagligt
en tjej på sexton vårar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska var; nord. ord, besläktat med lat. ve´r 'vår'
Nu kommer den grymma våren
med sol i tak och vägg.
Mina ögon rinna, och hjärnan
är tom som ett urblåst ägg. Bo Bergman, Våren (i Marionetterna, 1903)
med sol i tak och vägg.
Mina ögon rinna, och hjärnan
är tom som ett urblåst ägg. Bo Bergman, Våren (i Marionetterna, 1903)
2vår
vårt
pronomen
●
förknippad med oss spec. genom ägande men äv. allmännare
SE
1vi
våra förfäder; vårt svenska språk; våra barns framtid
de våra
våra anhörigavi brukar fira jul med de våra
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska var; besläktat med tyska unser, engelska our med samma betydelse