publicerad: 2021  
varg vargen vargar
varg·en
substantiv
[var´j]
1 ett stort, vilt hund­djur som har grå­lurvig (eller helvit) päls, upprättstående öron och ned­hängande svans och vanligen jagar i flock; an­sett som en av stamformerna till tamhunden
vargpäls; vargskinn; vargtjut; polarvarg
en ylande varg; i Sverige före­kommer nu­mera bara en­staka vargar; i brist på älg och ren gav vargen sig på tamdjuren
○ äv. bildligt med ton­vikt på grymhet, glupskhet eller dylikt
bitvarg
○ i sammansättn. äv. om person som har mycket av någon egenskap
ensamvarg; slitvarg; snålvarg; solvarg
hungrig som en varg se hungrig
ropa (på) varg(en) (försöka) skrämmaskvälls­tidningarna över­träffade var­andra i att ropa varg med rubrikerna
som en flock vargar på ett mycket fram­fusigt sättsom en flock vargar kastade sig journalisterna över pop­sångerskan
varg i veum ålderdomligtfred­lös personsom begått brott in­om helgat om­råde: anarkisten NN är nu varg i veum för den samlade svenska pressen
yla med vargarna förena sig med an­griparnapå ett fegt el. opportunistiskt sätt: hon ylade med vargarna genom att kräva flera regeringsmedlemmars av­gång
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vargher; samma ord som fornsvenska -vargher 'förbrytare'; grundbet. 'strypare; dråpare'; besläktat med engelska worry 'plåga', äldre 'strypa'
2 träd med vid krona och grova grenar som stjäl plats, ljus och näring för bättre och värde­fullare träd
belagt sedan 1928
3 var­dagligt tekniskt fördärvat arbets­stycke i verkstads­arbete eller dylikt
○ äv. om skadan
JFR vaj
det hade blivit varg på gängorna
belagt sedan 1945