publicerad: 2021  
vingklippa vingklippte vingklippt, presens vingklipper
verb
ving`klippa
● klippa ving­pennorna på en fågel, så att den inte kan flyga
någon vingklipper djur
ving­klippta kajor
○ äv. bildligt ta ifrån (någon) viss makt
någon vingklipper någon
när regeringen förlorade majoriteten i parlamentet var den ving­klippt
belagt sedan 1821
vingklippavingklippande, vingklippning