SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kunnande kunnandet kunn·and·et substantiv kunn`ande ● samling kunskaper som kan omsättas i faktiskt handlande särsk. om samlade kunskaper inom ett stort område SE kunna 1 JFR kunskap yrkeskunnande kunnande (i/om något/att+verb/sats) kunnande (i något) kunnande (i sats) kunnande (i att+verb) kunnande (om något) kunnande (om sats) kunnande (om att+verb) västerländskt teknologiskt kunnande; han delade med sig av sitt vetenskapliga kunnande belagt sedan 1865 SO Alfabetisk lista kungsörn (örn) kungöra verb kungörelse subst. kunna verb kunna med verb kunnande subst. kunnande (kunna) kunnig adj. kunnig (kunna) kunskap subst. kunskapa verb Till alla ordböcker
