SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
än`dalykt substantiv ~en ända|­lykt·en1slut för visst skeende e.d. åld. el. skämts.tid.en sorglig ändalyktsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ända­lykt ’slut; full­bordan’; till 2ända och 3lycka 2stuss vard., skämts.med.få en spark i ändalyktensätta sig på ändalyktensedan åtm. ca 1940