SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ä`ventyr substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ävent·yr·et1o­vanlig, spännande och farlig upp­levelse särsk. om (längre) färder i av­lägsna om­råden, med in­slag av upp­täckter, strapatser etc. Nolläventyrsberättelseäventyrslustäventyrsromanäventyr i Syd­amerikas djunglerhan drömde om sitt livs stora äventyr, en världs­omseglingbarnen drog ut på äventyr i skogen med hemma­gjorda pil­bågaräv. med ton­vikt på riskernaJFRcohyponymchansningcohyponymvågstycke äventyrspolitikdet var ett äventyr att starta en egen firmainga ekonomiska äventyr med skatte­betalarnas pengaräv. om (kortare) kärleks­affärJFRcohyponymflirtcohyponymromans 1 kärleksäventyrsemesteräventyrgalanta äventyrkärleks­affärerngt åld.den unge fursten var ständigt begiven på nöjen och galanta äventyr sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. ävintyr ’äventyr; risk; saga; slump’; ur medeltidslat. adventu´ra ’händelse’; jfr advent 2i vissa ut­tryck risk för viss på­följd som fram­går av samman­hanget jur. m.m.jur.JFRcohyponymvite NN an­modas att in­ställa sig i rätten, vid äventyr av ett vite på 500 kr.till äventyrshändelsevis, mot förmodanden som till äventyrs är vaken tidigt kan få följa med på fågel­skådning sedan ca 1430Själens tröst