SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`komma substantiv ~n åkommor å|­komm·anbesvärande, inte allt­för allvarlig, sjukdom eller skada som dock in­griper i den normala livs­föringen med.magåkommabanala åkommor som snuva, hosta och ont i halsenäv. om icke-fysiskt besvärmiss­unnsamhet är en vanlig mänsklig åkommasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. akoma, till komma a ’komma på, komma över (ngn)’; jfr ankommen