SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bacill´ substantiv ~en ~er bac·ill·entyp av sjukdoms­alstrande mikro­organism ej i fackmässiga samman­hangbiol.han fick någon konstig bacill när han var utom­landsspec.stav­formig bakterie i fack­språkäv. bildligt om andligt smitto­ämne e.d.den bruna bacillen smittade många på 30-taletsedan 1878; 1897 i bildlig bemärkelseav medeltidslat. bacill´us med samma betydelse, diminutiv till lat. bac´ulum ’käpp, stav’; jfr baguette