SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
omen [o´-äv.å´-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en omen·eto­vanlig händelse eller före­teelse som tolkas som före­bud relig.SYN.synonym1tyda JFRcohyponymjärteckencohyponymförebud ett gott omenett dåligt omennågra såg stormen som ett omenäv. försvagatett dåligt omen för partiet är att det har förlorat många ungdoms­väljaresedan 1623av lat. o´men ’före­bud; ont varsel’; jfr ominös