publicerad: 2021  
segna segnade segnat
segn·ar
verb
[säŋ`na] el. [se`gna]
vanligen med partikel, sär­skiltihop, ner hjälp­löst sjunka till marken
någon segnar (ihop/ner) (någonstans)
någon segnar (ihop) (någonstans)
någon segnar (ner) (någonstans)
hon segnade ihop medvets­lös; han blev träffad och segnade ner på marken
belagt sedan 1590; bildat till fornsvenska sigha 'sjunka'; jfr ur­sprung till seg