SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1sli`ra verb ~de ~t slir·ar(förlora fästet och) o­kontrollerat glida utan väg­grepp på halt under­lag; särsk. om bil(hjul) trafik.JFRcohyponymsladda 1 slirskyddskol­bussen slirade av vägenbilen stod och slirade i snön utan att komma ur fläckenäv. ngt ut­vidgatkopplingen sliradeslira på kopplingenäv. bildligt, särsk.vara mindre distinkt i tal el. sång men äv. i resonemang e.d. slira på tonernaslira (ngnstans), slira (i/på ngt)sedan 1836sv. dial. slira ’slingra sig (fram)’; gemens. germ. ord; besl. med släde Subst.:vbid1-326242slirande, vbid2-326242slirning
2sli`ra substantiv ~n sliror slir·anvanligen plur. strimma med annan struktur som av­viker från om­givningen Nollatt luften under varma dagar tycks dallra beror på slirorsedan 1908av ty. Schliere ’slemmig massa; slam; slira’