publicerad: 2021  
stensöta stensötan stensötor
sten|­söt·an
substantiv
ste`nsöta
en orm­bunke som har krypande jord­stam med söt smak och över­vintrande par­flikiga blad och som växer på klippor och stenar
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska stensöta; till sten och söt