SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1accep´t [aks-] substantiv ~en ~er ac·cept·enväxel som god­känts till betalning av den som växeln ställts ut på mest histor.ekon.sedan 1874till lat. accep´tus ’väl upp­tagen’, till accip´ere ’ta emot’
2accep´t [aks-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ac·cept·etgod­kännande spec. ekon.admin.ekon.tid.accept av ett an­budäv. all­männaregod­kännande, accepterande få accept på ett för­slagaccept (av/för/på ngt/att+V/SATS)sedan 1776se 1accept