SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
adjunk´t substantiv ~en ~er ad·junkt·en1(titel för) ämnes­lärare på högre skolstadier från och med grund­skolans hög­stadium pedag.yrk.JFRcohyponymlektor han är adjunkt i svenska och tyska på gymnasietäv. som titel för ett få­tal (lägre) universitets­lärarehögskoleadjunktadjunkt (i ngt)sedan 1661av lat. adjun´ctus ’som är an­sluten (till)’; till adjungera; jfr disjunkt 2präst med bi­trädande upp­gifter i början av karriären relig.yrk.pastorsadjunktstiftsadjunktsedan 1731