tryckår: 2009
1a`ga
substantiv ~n
ag·an●kroppslig bestraffning
särsk. av barn i förment uppfostrande syfte
ngt formelltadmin.psykol.tid.JFRcohyponymstrykcohyponymsmiskcohyponym2smäll
skolagaall aga av barn är numera straffbar i Sverigeaga (av ngn)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. aghi ’fruktan; tukt’
2a`ga
substantiv ~n agor
ag·an●(titel för) hovtjänsteman eller militär i Turkiet
i äldre tid
histor.samh.yrk.○äv. allmännare som hederstitelhistor.sedan 1686av turk. agha ’äldre broder; herre’
3a`ga
verb ~de ~t
ag·ar●kroppsligt bestraffa
ngn, ofta med slag e.d.
psykol.JFRcohyponym2slå 1cohyponymklå 1cohyponymsmiska
aga ngnsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. agha
Subst.:vbid1-101186agande

2a`ga

3a`ga
