SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1a`ga substantiv ~n ag·ankroppslig bestraffning särsk. av barn i förment upp­fostrande syfte ngt formelltadmin.psykol.tid.JFRcohyponymstrykcohyponymsmiskcohyponym2smäll skolagaall aga av barn är nu­mera straffbar i Sverigeaga (av ngn)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. aghi ’fruktan; tukt’
2a`ga substantiv ~n agor ag·an(titel för) hovtjänsteman eller militär i Turkiet i äldre tid histor.samh.yrk.äv. all­männare som heders­titelhistor.sedan 1686av turk. agha ’äldre broder; herre’
3a`ga verb ~de ~t ag·arkroppsligt bestraffa ngn, ofta med slag e.d. psykol.JFRcohyponym2slå 1cohyponymklå 1cohyponymsmiska aga ngnsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. agha Subst.:vbid1-101186agande