SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
alum´n substantiv ~en ~er alumn·enlär­junge eller skyddsling ngt högt.pedag.yrk.nu­mera särsk.tidigare elev vid visst läro­säte många gamla studenter – alumner – har donerat pengar till universiteteten alumn (till ngn)sedan 1835av lat. alum´nus med samma betydelse, till al´ere ’upp­föda; fostra’