SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`na verb ~de i ett uttr. äv. ante, ~t, pres. ~r an·arha en bestämd känsla av ngt psykol.JFRcohyponymskönja hon har en förmåga att dyka upp där man minst anar detintet ont anande öppnade han dörrende anade att något skumt var i görningenofta i emfatiska ut­tryck för att under­stryka att ngt är anmärknings­värtdu anar inte hur vacker kust­vägen ärana ngt/SATSana orådseoråd det ante migjag anade detdet ante mig att det här skulle ta lång tid sedan 1738av lågty. anen med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. Subst.:vbid1-103543anande Jag ville måla en träsked så, att mänskorna anade Gud!Karin Boye, En målares önskan (ur Moln, 1922)