SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`pa substantiv ~n apor ap·an1typ av människo­liknande, päls­klätt djur med god klättringsförmåga zool.människoapavrålapasnattrande aporbarnen matade aporna med nötter och bananeräv. om (förment) ap­liknande, härmande etc. personned­sätt.härmapaden apan försökte ställa in sig hos chefenalla känner apan (men apan känner ingen) alla känner en känd person (men den kända personen känner bara ett få­tal personer)de flesta människor han möter på stan hälsar på honom men det är bara några få han vet namnet på – alla känner apan, apan känner ingen lukta/smaka apalukta/smaka illavard.den dåliga sop­hanteringen fick hela om­rådet att lukta apa spela apagöra sig tillför att väcka munterhet el. uppmärksamhetdet var synd att han all­tid skulle spela apa på lektionerna vig som en apasevig sedan ca 1520Svenska Medeltids Dikter och Rimfornsv. apa; all­mänt germ. ord: ty. Affe, eng. ape 2segel som kan föras på mesanstaget eller (som gaffel­segel) på stor­masten på stora segel­fartyg mest histor.sjö.gaffelapasedan 1765av lågty., nederl. aap; till apa 1