SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
arg [-j] adjektiv ~t 1som känner vrede eller ilska och oftast ock­så visar det; om människor nästan all­tid till­fälligt admin.psykol.JFRcohyponymförargadcohyponym1vredcohyponymond 2cohyponymuppretad tvärargpappa är inte arg på dig längrehon blir ofta arg när man kritiserar henneom djur (och ngn gång äv. om person) äv. vanemässigtarga katter får rivet skinnen arg ung manen arg och stridbar kvinnaarg (på ngn), arg (för/över ngt/att+V/SATS)arg som ett bi mycket arghon var arg som ett bi efter den snöpliga förlusten sedan 1000-taletrunsten, Saleby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform arkRi (dat.), fornsv. argher ’feg; usel; ond; arg’; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2som av­visar kompromisser om person m.m. i viss funktion admin.psykol.JFRcohyponymsvår 1 arga fienderhennes argaste konkurrentsedan 15283i några ut­tryck ill­villig admin.psykol.ana argan listselist 1 sedan 1364skuldebrev utfärdat av Niclis Birna i småländska Vedbo härad (Gadolin)