SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1as substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en as·etdöd kropp av (större) djur zool.SYN.synonymkadaver asfågelgamarna flockades kring asetäv. som skymf­ordstarkt vard.du har bedragit mig, ditt as!som för­led i sammansättn. äv. förstärkandekraftigt vard.asberusadasfullsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. as; av lågty. as ’bete; lockmat’; besl. med åtel, äta
2as substantiv ~en ~ar as·envanligen plur. manlig forn­nordisk gud relig.JFRcohyponymasynja asalärai forn­tiden stred asar och vaner mot var­andrasedan 1679av isl. áss med samma betydelse; trol. besl. med ås och urspr. betecknande guda­bild av trä; jfr åska