publicerad: 2021  
1as aset, plural as, bestämd plural asen
as·et
substantiv
död kropp av (större) djur
SYN. kadaver
asfågel
gamarna flockades kring aset
äv. som skymf­ord starkt var­dagligt
du har bedragit mig, ditt as!
som för­led i sammansättn. äv. förstärkande var­dagligt mycket
JFR jätte-
asberusad; asfull; ashungrig; astrött
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska as; av lågtyska as 'bete; lockmat'; besläktat med åtel, äta
2as asen asar
as·en
substantiv
vanligen plur. manlig forn­nordisk gud
JFR asynja
asalära; asatro
i forn­tiden stred asar och vaner mot var­andra
belagt sedan 1679; av isl. áss med samma betydelse; trol. besläktat med ås och urspr. betecknande guda­bild av trä; jfr ur­sprung till åska