SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
askena´s substantiv ~en ~er aske·nas·enmed­lem av den öst- och mellan­europeiska grenen av judenheten relig.yrk.JFRcohyponymsefard sedan 1904till hebr. Ashkenazim, plur., ’askenaser’; urspr. till ett bibliskt egen­namn