aura[au´-]substantiv ~naur·an1strålglansspec. i ockulta sammanhang, kring ”besjälad kropp”relig.○äv. bildligten aura av lidande stod ständigt kring honomhennes aristokratiska aurasedan 1930av lat. au´ra ’andetag; bris, vind’2förkänningar till epileptiskt anfallmed.sedan 1924