SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`va verb ~de ~t bäv·arkänna stark o­ro eller fruktan psykol.han bävade in­för mötet med sin döds­sjuke farmed vårt olje­beroende måste vi bäva för fram­tidenbäva (för ngt/att+V/SATS), bäva (att+V/SATS)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. bäva; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’frukta; darra’ Subst.:vbid1-129223bävande; bävan