SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bad sebe
bad substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bad·et1det att låta kroppen vara (nästan) helt ned­sänkt i vatten för grundlig tvättning, av­svalkning m.m. hyg.tid.JFRcohyponymdopp 1cohyponymdusch 1 badbassängbadhanddukbadskumfotbadnakenbadta (sig) ett upp­friskande badsommaren var varm och det blev många härliga bad○äv. om full­ständigt ut­sättande för in­verkan, särsk. för sol­strålningbastubadsolbad○äv. bildligtblodbadsedan slutet av 1300-taletKlosterläsningfornsv. badh; gemens. germ. ord, urspr. ’varmt bad, ång­bad’; av o­visst urspr. 2plats som är lämplig för badning naturlig el. an­lagd hyg.rum.JFRcohyponymbadställecohyponymbadhuscohyponymbadort friluftsbad○spec. om bad­rum, bad­kar e.d.ligga i badetett enkelt hotell­rum utan badromerskt badtyp av bastuliknande badmed rötter i antikens Romturkiskt badtyp av bastuliknande badmed rötter i Turkiet och Osmanska riketsedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bern3vätska som an­vänds för kemisk på­verkan av ned­sänkta före­mål i o­lika kem.-tekn. samman­hangkem.rum.svavelsyrebadsedan 1784