SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bandoneon [´n] substantiv ~en ~er band·one·on·enett stort, fyr­kantigt drag­spel nu­mera mest anv. av argentinska tangoorkestrar musiken tangouppvisning till ackompanjemang av bandoneon och gitarrsedan 1989i analogi med ackordion bildat till namnet på upp­finnaren tysken Heinrich Band