SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bane´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ban·er·etfana som an­vänds som samlingstecken buren på stång, vanligen fram­för en grupp människor rum.samh.JFRcohyponymbanderoll 1cohyponymstandarcohyponym1flagga vanligen bildligt om konkret el. abstrakt samlande symbolunder frihetens banersedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. baner; av fra. bannière med samma betydelse; av germ. urspr.