publicerad: 2021  
1bang bangt banga
adjektiv
mindre brukligt ängslig
bang (för någon/något)
bang (för någon)
bang (för något)
belagt sedan 1496 (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna); fornsvenska bang 'rädd'; av tyska bange med samma betydelse, till prefixet be- och ange 'förskrämd, rädd'; besläktat med ånger, ångest
2bang bangen bangar
bang·en
substantiv
knall från flyg­plan som passerar ljud­vallen
äv. det att banga
belagt sedan 1956; av engelska bang 'banka, slå; slag; bang'; trol. av nord. urspr., jfr fornsvenska banka, fornnord. banga 'slå'