SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bang`a verb ~de ~t bang·ar1åstad­komma en bang trafik.planet bangade på låg höjd och spräckte flera fönster­rutorbangasedan 19562ofta i nekande ut­tryck under­låta att göra ngt av en el. annan an­ledning vard.psykol.hon brukar inte banga för att tala klar­språkSka du med ut i kväll? – Nä, jag tror jag bangarbangasedan åtm. 1990Subst.:vbid1-761352bangande; bang (till 1)