tryckår: 2009
bang`a
verb ~de ~t
bang·ar1åstadkomma en bang
trafik.planet bangade på låg höjd och spräckte flera fönsterrutorbangasedan 19562ofta i nekande uttryck
underlåta att göra ngt
av en el. annan anledning
vard.psykol.hon brukar inte banga för att tala klarspråkSka du med ut i kväll? – Nä, jag tror jag bangarbangasedan åtm. 1990Subst.:vbid1-761352bangande;
bang (till 1)
