SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba´rd substantiv ~en ~er bard·en1ofta plur. en­dera av de fransade hornskivor som fungerar som ersättning för tänder hos bard­valar zool.sedan 1762av nederl. baard, samma ord som ty. Bart ’skägg’ 2person med upp­gift att vara skald och sångare i forn­tida keltiska kulturer litt.vet.musikyrk.äv. all­männareden götiske barden Lingsedan 1738av gaeliska bard ’sångare’