SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba´rn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en barn·et1människa som inte har vuxit färdigt till kropp och själ; under ngn ålders­gräns som beror på samman­hanget yrk.MOTSATSantonym2vuxen JFRcohyponymtonåring barnläkarebarnomsorgbarnpsykiaterskolbarnsmåbarnspädbarnpassa barnbarnen lekte i sand­lådanbarn under 6 år kommer in gratiskvinnor och barn släpptes friaspec. om människa som inte nått pubertets­ålder, straffmyndighets­ålder etc.i med. resp. jur. samman­hangbarnarbetebarnavårdsnämndän­nu något år är hon ett barnäv. bildligt om själsligt o­mogen el. barnslig person i all­mänhetfar­far är ett stort barnhan är ett barn i affärerhon är ett stundens barnalla är barn i börjanman kan inte begära att första försöket ska lyckashan miss­lyckades totalt med sin första före­läsning – alla är ju barn i början kasta ut barnet med badvattnetförkasta det goda med det ondaatt helt över­ge ett föråldrat system för ett nytt är att kasta ut barnet med bad­vattnet, man ska plocka ut det bästa ur båda klockan är bara barnetse1klocka 2 lika barn leka bäst personer som är ganska lika trivs och arbetar bäst till­sammansi gruppen som sam­arbetade bäst hade alla samma ut­bildning och delade många värderingar, lika barn leka bäst menlösa barns dagsedag 2 värnlösa barns dagsedag 2 sedan 900-taletrunsten, Kärnbo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform barn; gemens. germ. ord, bildat till bära i bet. ’föda’ 2person som har avlats, fötts eller adopterats av viss person dvs. son el. dotter i förhållande till (en­dera av) föräldrarna yrk.JFRcohyponymavkomling barnaföderskabarnlöstrebarnspappahon väntar barnde ska ha barn i marshon vet inte hur man upp­fostrar barnbarnen är stora nude har tre vuxna barnhan gick som barn i husetäv. ut­vidgat, spec. om fosterhan gjorde henne med barnhon är med barnspec. äv. om av­komling i senare ledIsraels barnäv. bildligt, spec. om person som står i beroende­förhållande till ngt över­huvudGuds barn”Mina barn”, började prostenspec. äv. om icke-levande produktfilmen är ett barn av sin tidngns barn, barn till ngn, (med) barnbarn och blommabarn och makaskämts.på sin bemärkelse­dag åkte han traditions­enligt med barn och blomma till Tivoli i Köpen­hamn ha barn på bygden ha barn utan­för äktenskapetsom vanl. inte erkänts (el. erkänts först sent)det gick rykten om att han hade flera barn på bygden, men det förnekade han bestämt inte vara Guds bästa barn vara en ganska elak eller tvivelaktig personhan var inte Guds bästa barn utan hittade gärna på jäkelskap av o­lika slag kärt barn har många namn den/det som är om­tyckt får många o­lika namnsärsk. smeknamnrösti, rå­raka eller raspekaka, kärt barn har många namn, men alla är rätter baserade på rå­riven potatis oäkta barnbarn som är fött ut­om äktenskapetåld.samma andas barnsjälsligen likaurspr. bibl.de hade skilda å­sikter i vissa frågor, men i grunden var de samma andas barn sätta barn till världen(avla och) föda barnAnna Stuart satte sjut­ton barn till världen sedan 900-taletrunsten, Kärnbo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)Alla vi barn i Bullerbyn.Titel på barnbok av Astrid Lindgren (1946) Barn är ett av de inte sär­skilt många personbetecknande substantiv som är t-ord eller neutrer. Eftersom vi förknippar neutrum med icke-personliga före­teelser leder detta i­bland till problem: ett vaket barn går bra men alla skulle inte acceptera barnet är vaket. Man kan i­bland und­vika så­dana problem genom att an­vända ett annat ord än barn, eller genom att göra en om­skrivning (barnet är vaket > barnet har vaknat). Något liknande gäller för statsråd och biträde. Se även stilruta för ex, fan.