SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
be äv. be`djabe`dja verb bad bett, pres. ber äv. beder bed·er1fram­föra önske­mål till ngn komm.JFRcohyponymbegära 1cohyponym1kräva 1 be om lovbe om hjälpkan jag be dig om en tjänst?ofta artigt el. iron. med eg. inne­börd av krav, order e.d.får jag be om ett kilo smörlite gladare om jag får befår jag be om tystnadibl. äv.bjuda in om vi skulle be NN till oss i kväll?äv. i ett ut­tryck för att man gärna säger ja till ett för­slaghan lät sig inte be två gångeräv. i ett ut­tryck för intensivt fram­förda önske­målhon bönade och bad om hjälpbe (ngn) om ngt/att+V/SATS, be ngn (att+)V/SATS, be att+V/SATSbe om ngns handsehand 1 sedan 900-taletrunsten, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform baþ (pret.), fornsv. biþia, bedhia; gemens. germ. ord, trol. besl. med fornnord. beiða ’fordra, tvinga’; jfr bida 2ngn gång i formenbedja söka andlig kontakt med högre väsen ofta med ngt önske­mål; ett viktigt moment i många religioner, bl.a. kristendomen relig.be en bönbe till Gudbe sitt Fader vårbe för de sjukahon satt kvar i kyrk­bänken och badbe (till ngn) (om ngt), be (till ngn) (för ngn/ngt), be (ngt)inte vara mycket att be för1inte finnas några alternativtill handlande e.d.klockan ringde halv sex, men det var inte mycket att be för, det var bara att kliva upp 2inte vara mycket att haden här gamla växten är inte mycket att be för – nu kastar vi den! sedan slutet av 1000-talet eller början av 1100-taletrunsten, Bolum, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform biþia Subst.:bedjande