SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bega´pa verb ~de ~t be·gap·arstirra ny­fiket eller beundrande (och ofta o­förstående) på ngt ned­sätt.komm.folk­massan begapade skåde­speletbegapa ngn/ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-115330begapande