SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
behåll´ substantiv, ingen böjning, neutr. be·hållmed prep.i samma mängd eller skick som för­ut, trots risk för mot­satsen Nollhan hade alla pengarna i behållhon hade sina själs­förmögenheter i behållde kom undan med livet i behållibl. med bi­betydelse av skick el. konditiondokumenten på­träffades i gott behålli (ADJ) behållsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. behald, beholl; till behålla