SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
behö´rig adjektiv ~t be·hör·ig1som lämpligen krävs enl. skick och bruk, normal försiktighet etc. allmän värderingsamh.SYN.synonymtillbörlig ärendet behandlades i behörig ordningde stod på behörigt av­stånd från eldensedan 1686av lågty. behörich med samma betydelse, eg. ’som hör till, som till­kommer’; till höra 2som upp­fyller de formella kraven för tjänst, studier etc. admin.samh.JFRcohyponymkompetent 1 brist på behöriga lärarehon har gått i­genom gymnasiet och är där­med behörig till högre studiersärsk. i fråga om myndighets rätt att hand­lägga viss typ av ärendeformellttings­rätten är inte behörig att behandla måletbehörig (till ngt/att+V), behörig (att+V)sedan 1741 (om domare)