SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1beting´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·ting·etav­talad ersättning för viss, i för­väg överens­kommen arbets­uppgift som inne­bär av­gränsade, gärna större, arbetsuppdrag; särsk. i mots. till tid­lön ekon.JFRcohyponymackord 2cohyponymarvodecohyponymlön jobba på betingstädningsarbete sker ofta på betingofta med ton­vikt på upp­giften i stället för betalningenöverens­kommen arbets­uppgift som ut­förs mot av­talad ersättning arbetsbetinggöra klart betingetgrävningen av hus­grunderna lades ut på betingspec. i skolsammanhang om större inläsningsuppgifterbetingsläsningfranska revolutionen läste de på betingdet sista betinget var väldigt arbetsamt(på) betingsedan 1788till betinga
2be`ting substantiv ~en ~ar bet·ing·enan­ordning på för­däck av far­tyg eller båt för fast­göring av ankar­tåg eller förtöjning ofta i form av en kraftig stolpe genom däck rum.sjö.JFRcohyponymknapcohyponymkrysshult sedan 1551av lågty. el. nederl. beting med samma betydelse; trol. besl. med äldre sv. bette ’tvär­balk’, till 1bita