SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bigott [-åt´] adjektiv, neutr. ~ o­fördragsam på grund av över­driven eller hycklad fromhet om person, handling e.d. admin.psykol.JFRcohyponymgudsnådeligcohyponymskenhelig den bigotta synen på sexual­livet under viktorianismensedan 1735av fra. bigot med samma betydelse, urspr. an­vänt som ök­namn på normanderna