SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bilis´t substantiv ~en ~er bil·ist·enperson som (regel­bundet) förflyttar sig med (egen) bil trafik.yrk.JFRcohyponymbilförare privatbilistsöndagsbilistbilisten måste tänka sig in i fot­gängarens situationbilisterna respekterar inte all­tid viltskyltarnaäv. försvagatbil­förare han blev på­körd av en bilist som inte hann bromsasedan 1903