tryckår: 2009
blek
adjektiv ~t
1som har svag, vitaktig färg
i förhållande till den naturliga; särsk. om ansikte (el. om person, med tanke på detta)
admin.färg.JFRcohyponymfärglös
bleklagdvitblekhan såg trött och blek ut○i sammansättn. ofta angivande ljus nyans (av färgen i fråga)blekrödblek (av ngt)blek om nosensenos
blek som ett lakan/likmycket blek
efter den långa vintern var han blek som ett lakan
blek som (ett) lärftmycket blek
hennes ansikte var blekt som lärft
sedan 1385Klosterläsningfornsv. bleker; gemens. germ. ord, besl. med fornsv. blik ’glans’; jfr bleck, 1bläcka 2
2som gör ett kraftlöst intryck
om person, handling o.d.
särsk. i sportjargongadmin.psykol.JFRcohyponym2matt 1
partiet har ibland kallats en blek kopia av moderaternahemmalaget var ovanligt blekt igårhans dikter är bara blek romantisk efterklang○i vissa uttryck äv. som rent förstärkningsordbleka dödenden bleka nödenjag har inte den blekaste aning om vad klockan ärsedan 1623Ja, du kommer till slut, bleka Dödens minut, då med granris min port blir prydd.Birger Sjöberg, Bleka dödens minut (i Fridas bok, 1922)
