SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blek adjektiv ~t 1som har svag, vitaktig färg i förhållande till den naturliga; särsk. om an­sikte (el. om person, med tanke på detta) admin.färg.JFRcohyponymfärglös bleklagdvitblekhan såg trött och blek uti sammansättn. ofta an­givande ljus nyans (av färgen i fråga)blekrödblek (av ngt)blek om nosensenos blek som ett lakan/likmycket blekefter den långa vintern var han blek som ett lakan blek som (ett) lärftmycket blekhennes an­sikte var blekt som lärft sedan 1385Klosterläsningfornsv. bleker; gemens. germ. ord, besl. med fornsv. blik ’glans’; jfr bleck, 1bläcka 2 2som gör ett kraft­löst in­tryck om person, handling o.d. särsk. i sportjargongadmin.psykol.JFRcohyponym2matt 1 partiet har i­bland kallats en blek kopia av moderaternahemma­laget var o­vanligt blekt i­gårhans dikter är bara blek romantisk efter­klangi vissa ut­tryck äv. som rent förstärknings­ordbleka dödenden bleka nödenjag har inte den blekaste aning om vad klockan ärsedan 1623Ja, du kommer till slut, bleka Dödens minut, då med granris min port blir prydd.Birger Sjöberg, Bleka dödens minut (i Fridas bok, 1922)