publicerad: 2021  
bukta buktade buktat
verb
buk`ta
● bilda mjukt rundad yta eller båge
något buktar
yt­spänningen bildade en svagt buktande hinna över glasets rand; klippan buktade in­åt mot en mörk klyfta
○ äv. röra sig i mer eller mindre cirkel­formad bana om vilt vid drev
belagt sedan 1473 (dombrev utfärdat av finske lagmannen Per Djäkn (Finlands medeltida urkunder)); fornsvenska bukta
buktabuktande, buktning
bukta sig