SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
deka´n substantiv ~en ~er dek·an·en(titel för) en hög befattnings­havare in­om kyrka eller universitet nu­mera särsk. fakultetsordförande vid hög­skola pedag.yrk.dekan (för/vid ngt)sedan 1401 SOU; formen dekan ca 1620öppet brev om jordbyte mellan Björn i Vappersta och dekanen i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)fornsv. däkin ’dekan in­om dom­kapitel’; av lat. deca´nus ’an­förare för tio man’, till deci-; jfr doyen