SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dekre´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en de·kret·ettvingande befallning från myndighet samh.JFRcohyponymförordningcohyponympåbud ut­färda ett dekretenligt ett dekret från regimen skulle olje­produktionen öka med 50%ett dekret (om ngt/SATS)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. dekret; av lat. decre´tum ’beslut; förordning’