SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
di`va substantiv ~n divor div·ankänd person som i med­vetande om sin storhet ut­vecklar på­frestande manér särsk. om artist scen.sport.yrk.lagets stora stjärna och diva kom sällan till träningenteaterns diva accepterade bara huvud­rollersedan 1855av ita. diva med samma betydelse, eg. fem. av lat. di´vus ’gudomlig’