SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
DIVA di4va l. 32, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. diva, af it. diva, gudinna, ngns hjärtas dam, framstående sångerska, af lat. diva, gudinna, den gudomliga, äfv. om älskarinna, fem. af divus, gud, gudomlig (jfr TISDAG äfvensom DIVINERA)]
framstående (o. firad) sångerska; primadonna; äfv. om utmärkt o. firad skådespelerska i allm.; ’stjärna'. M(amse)ll Örtegrén, styckets diva, skämde icke .. ut sin sak. Mörne Wecksell 26 (cit. fr. 1855). Hvarje berömd sångerska .. helsas med det stående epitetet diva, alldeles på samma sätt som Romarne tillbådo sina divi imperatores. Sundberg Farl. 3 (1873). Ett larmande reklamväsen .. utvecklade .. (Sarah Bernhardt) till en af de mest utpräglade ”divor”, som under senare tider förekommit. Laurin Kulturh. bilderb. 411 (1905). Skådespelare och divor af olika rang. PT 1910, nr 205 A, s. 3. — mer l. mindre bildl., om sångfågel. Fågelsångens diva, näktergalen. Santesson I Sv. 57 (1887). Sånglärkan, den stora, allberömda och prisade divan. Ericson Fågelkås. 2: 30 (1907). — jfr KONSERT-, OPERA-, OPERETT-, TEATER-, VARIETÉ-DIVA.
Ssgr: DIVA-KONSERT.
-LATER, pl. —
-ROLL. (Carmen) Den tacksammaste, men också mest utslitna af alla divaroller. PT 1913, nr 262 A, s. 3.
Spoiler title