SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dov [´v] adjektiv ~t 1som är klang­lös och har låg ton­höjd om ljud admin.det dova åsk­mullret i fjärransedan 1785trol. av lågty. dof ’döv’; jfr duven, döv 2o­bestämt o­behaglig och olycks­bådande om känsla, stämning o.d. psykol.en dov smärtadet dova miss­nöjet bland befolkningenett dovt hat mot förtryckarnaäv. om luft m.m.tryckande som före ett åsk­väder o.d. luften var dov och mycket hetsedan 1842